5 bästa och mest avgörande provfilmningarna i filmhistorien

Det finns en direkt förtjusning i att förkovra sig i gamla provfilmningar med sina favoritskådespelare, vare sig det rör sig om hela scener, korta monologer, eller dialoger med en castingagent ur bild. Och självklart blir det häftigare ju längre bak i tiden man går, så varför inte börja med den äldsta provfilmningen som golvar mig varje gång jag ser den?

Marlon Brando (Rebel Without a Cause, 1947)

Filmen som sköt James Dean till odödlig stjärnstatus hade en lång startsträcka. Från början var det tänkt att Rebel Without a Cause skulle göras mycket tidigare, vilket förklarar varför en 23-årig Marlon Brando — som provspelar för en karaktär vid namn Harold, och inte Jim Stark som han heter i den riktiga filmen — kunde gå på audition för filmen åtta år innan den hade premiär. Och han gjorde det under en paus i repetitionerna för pjäsen A Streetcar Named Desire som Brando spelade huvudrollen i på Broadway, innan den förevigades på vita duken med Brando i samma roll. Trots att vi älskar James Dean som den plågade tonåringen Jim Stark, och Brando bevisligen fick en fin karriär trots allt, hade det varit spännande att se honom i rollen som den enigmatiske ynglingen. 

Robert DeNiro (The Godfather, 1971)

Nu fick herr DeNiro sin chans i Gudfadern-franchisen trots allt, men innan han fick rollen som en ung Vito Corleone som flyr från Sicilien till New York provspelade han för både Sonny och Michael Corleone i den första filmen, porträtterade i slutändan av James Caan och Al Pacino. Han fick däremot, enligt vissa källor, rollen som Carlo men var tvungen att backa ur på grund av sin roll i The Gang That Couldn’t Shoot Straight. Faktum är att DeNiro också var intresserad av att trots sin ikoniska roll som en ung Vito Corleone spela Corleone-kusinen Vincent Mancini i den tredje installationen. Som tur är gick rollen till en ung Andy Garcia, och DeNiro slapp associeras med den minst sagt undermåliga The Godfather: Part III. 

Harrison Ford (Star Wars, 1976)

När Harrison Ford flyttade till Hollywood från sin hemdelstat Wisconsin var det ingen omedelbar succé som väntade. Det är allmänt känt att Ford arbetade som snickare (som han lärde sig genom att läsa böcker om snickeri och hantverk på Encino Public Library) för att kunna försörja sig i början av sin karriär, men inte alla vet om att han hade det kämpigt i över tio år innan han fick chansen i George Lucas ungdomsfilm American Grafitti (på svenska översatt till Sista natten med gänget) från 1973 där han hade en relativt liten, men hyfsat minnesvärd roll. Men det var när han fick chansen att sitta med som motspelare under auditions för rollen som Leia till Star Wars som producenterna och George Lucas märkte att han hade det som de letat efter i rollen som den charmige rymdsmugglaren Han Solo. Han visade sig helt enkelt vara mycket bättre än de som faktiskt kom in och läste för rollen. Keep in mind att Ford hunnit bli en bit över 30 år när han fick rollen som Han Solo, och hade kämpat länge som skådis och snickare så det var ett minst sagt avgörande gig för honom. 

Sigourney Weaver (Alien, 1978)

Innan hon blev Ellen Ripley med en hel värld i Ridley Scotts ikoniska rymdskräckis Alien hade Sigourney Weaver endast agerat på teatern – bortsett från en pytteliten scen i Woody Allens klassiker Annie Hall. Enligt Weaver själv hade Ridley Scott byggt en hel scenografi enbart för hennes audition, eftersom hon tror att hon var den enda som fick provspela, även om vissa menar att valet stod mellan Weaver och den mer erfarna filmskådespelaren Meryl Streep. Scott visade sig ha rätt känsla när det kom till Weaver, då hon som bekant gick och blev en av de mest ikoniska hjältinnorna på den vita duken genom alla tider, och hade stor del i Alien-franchisens framgångar med tanke på att hon medverkade i totalt fyra stycken filmer. 

Daisy Ridley (The Force Awakens, 2014)

När Daisy Ridley fick komma och provspela för huvudrollen i J.J. Abrams The Force Awakens var hon knappast ett känt namn utanför Storbritannien. Där hade hon mest medverkat i inhemskt producerade filmer och tv-serier, men gjorde en redan legendarisk provfilmning med J.J. Abrams närvarande i rummet. Hennes scen var den som också hamnade i filmen, när Kylo Ren (Adam Driver) utkämpar en mental kamp mot Rey (Ridley). Under Ridleys provfilmning pressar hon fram äkta tårar och är magnetisk från den första repliken, och Abrams har själv beskrivit det som, ”She just blew my mind. She’s reaching this depth of struggle and tears are streaming down her face.” Valet av Daisy Ridley som Rey var som vi alla vet genialt och ingen skådis hade kunnat göra det bättre, och man får heller inte glömma att varken Mark Hamill, Carrie Fisher eller Harrison Ford var speciellt stora namn när Star Wars kom 1977. 

Nöje – Cafe.se